Stora Härnevi

Småskolan tv.är nu Församlingshem.
Storskolan th. är nu   Föreningsgård och förskola

För att berätta om storskolan måste man börja med sockenstugan eller småskolan som vi säger, enligt Karin Lindholm

Skolan byggdes år 1864 och togs i bruk året efter. Se skolfotot nedan från 1894. Där undervisades alla barn i Härnevi socken. Någon egentlig småskola fanns inte på den tiden. Med tiden blev skollokalen alldeles för trång, och man behövde också en småskola, därför beslöts i början av 1900 talet att bygga en ny folkskola med lärarbostad. Sedan skolan togs i bruk, 1904, har många lärare, med sina familjer, bott här och undervisat barnen. I 60 år, fram till 1964, pågick skolundervisningen, sedan lades skolan ned, och Härnevibarnen fick åka buss till Fjärdhundra centralskola. Så fungerar det även i våra dagar.

Vid den tiden fanns i Härnevi en bygdegård kallad Godtemplarlokalen, här träffades man och här hade alla föreningar sina möten, den fungerade även som biograf,( innan Tv:n kom ) man spelade pingis, hade fester men år 1966 brann Godtemplarlokalen ned till grunden, och Härneviborna hade förlorat sin samlingslokal.

Befolkningsmängden i Härnevi vid den tiden var ca 450 personer. Det är över 100 år sedan det här huset byggdes. Vid invigningen, 10 febr. 1905 föredrog dåvarande Komminister Adolf d´Aubigne en av honom författad dikt. d´Aubigne var född 18 juli 1853 och dog den 10 november 1909. Han ligger begravd på Härnevi kyrkogård.

Komminister d´Aubigne var den sista prästen i Härnevi, och efter hans frånfälle ombesörjdes de kyrkliga ärendena och predikningarna av kyrkoherden i Frösthult. De två församlingarna, Frösthult och Härnevi, bildade vid denna tid ett eget pastorat.    Berättat av Karin Lindholm

Undervisningen i Härnevi fån 1600 talet till nutid.
I kyrkolagen 1686 lagstiftades att kyrkans präster skulle föra längder över sockenborna- husförhörslängder. Klockaren ansågs vara lämplig att undervisa han var ärlig, trogen, flitig, boklärd samt kunde sjunga och skriva. Genom sina katekespredikningar och förhör försökte prästerna inpränta kristendomens sanningar. Husfadern hade ansvaret att de som tillhörde hushållet lärde sig läsa och skriva samt lärde sig sin katekes. Prästen i socken antecknade vilka som bodde i gårdarna och förhörde dem. Prosten kom så med jämna mellanrum på visitation och kontrollerade att de uppfyllde sina mål.

Folket uppmanades av framförallt kyrkan att lära sig lära sig och man kunde få vite om man inte skötte sig. I slutet av 1600-talet finns noterat att en gosse fick 3 daler i vite. Om man inte hade ett visst kunskapsmått i katekesen fick man inte ta ut lysning eller ta nattvarden. Socken tukten praktiserades ofta .

De äldsta husförhörslängderna från Härnevi är från 1 okt 1692 som berättar om att det inte brast i kunskaper hos sockenborna. Man hade examination i kyrkan i samband med gudstjänst och de som inte var närvarande bestraffades med böter. 1737 kom en lag som påtalade att barn skulle lära sig läsa innan de fyllt 10 år. 1746 finns det anteckningar från en visitation f.d. soldaten i Lilla Härnevi  Erik Nyman var barnalärare,  han är den förste lärare som nämns med namn.  En ambulerande lärare vandrade runt i byarna , bodde ett par veckor i varje by. Han hade en väska med material, skrivsand och några böcker, de som snabbt lärde sig fortsatte sedan att lära de yngre när han lämnat byn. Det ansågs brukligt att läraren fick en peng efter sina insatser. Examinationskatalogen som upprättades av pastorn. 1746 visar att det fanns 200 personer i Härnevi som har tagit nattvarden / 4 gånger under året .Vid förhöret delade han in personerna i 11 kategorier allt efter sina kunskaper. Praktiskt taget alla kunde läsa innantill, och de flesta kunde även textorden i katekesen utantill. Nyman fick beröm vid visitationen för sitt ” flitiga informerande av barnen”, även han som lärare granskades och fick visa upp vad han kunde. Härnevi var med och hade utvalda personer som utbildade såväl barn som vuxna, och när påbudet kom 1762 om att socknarna skulle ha anställda så fanns det redan här. På andra platser i landet fanns det permanenta skolor men de byggdes på enskilda donationer.

Riktlinjerna till sockenborna vad gäller undervisningen ”förmanades att lära barnen stava och läsa i bok och undervisa dem i den nödvändiga kristendomskunskapen, men framförallt hålla dem till bön och inplantera en sann gudsfruktan, viktigt att man framgår med gott exempel ”.

1764 finns antecknat från visitation att de samlade ungdomarna vid koret i kyrkan förhördes. Föräldrarna uppmanades att uppmuntra till utbildning. Vid denna tidpunkten 1764 var kyrkvaktaren Herne lärare och” han kunde både läsa och skriva”. Här ser man också  anteckningar från att man började med typ av konfirmationsundervisning ” de ungdomar som för första gången vilja gå till Herrens nattvard, bör anmälas och undervisas avskilt varefter de en utlyst dag, mellan ringningarna i föräldrars och målsmäns närvaro förhöras ”.

Herne samlade barnen omkring sig i en stuga i byn, stannade några veckor mot mat och husrum, därefter vandrade han vidare till nästa by. Ansågs snålt om han inte fick en liten slant när han var färdig fast det inte var ett krav. De äldre barnen lärde sen de yngre o.s.v.

Samma kyrkolag som gav påbud om husförhör 1686 sade också att sjuk och fattigstugor skulle finnas. Kyrkan bad om hjälp och insamlingar var vanligt vid dop, begravning, bröllop. Man tog även en avgift vid arvsskifte samt bouppteckning. Vid flera visationer påtalades vikten av att det inrättades även här i Härnevi.1709 svarade man att det fanns 2 inhysta som bodde på ägorna i Stora Härnevi, BlindOlle och Dövstumma Britta. I övrigt skötte familjerna om detta i byarna varför behovet var litet. När prosten vid nästa besök vandrade omkring kunde man inte finna någon fattigstuga och trots flera påtalanden till sockennämnden inrättades inget fattighus. Motståndet mot att anskaffa ett permanent fattighus verkar ha varit stort. Oro fanns över att det skulle verka attraktivt för personer från andra socknar som skulle vilja söka sig till Härnevi. Vid två tillfällen finns noteringar om att en kvinna med lösaktigt levene samt en man med tvivelaktigt levene kommit över till socken genom skogarna i Rönna, de motades tillbaka och därefter var det lugnt. En fattigbössa sattes upp i Vånsjöbro med syfte att samla in pengar till de behövande. Först år 1767 finns noteringar om att det fanns en fattigstuga som rymde 4 personer i kyrkbyn. Den byggdes om 1790 till ett sockenhus. Huset låg söder om nuvarande församlingshem och bestod av kök, kammare samt stora salen 3x4m. 1875 köpte man in en timrad loge som byggdes om till fattighus med 2 rum och kök uppe vid torpen totalkostnad 1038 Rdr man fick också en egen årsbudget att hålla sig till. De behövande fick en kontant summa 2 gånger per år till jul och midsommar.  Marken där fattighuset står donerades av Schröder.

Klockaren Bengtsson började även i slutet av 1780-talet att undervisa i sockenstugan som fanns här i Stora Härnevi där han även bodde, men föräldrarna i socken tycks föredra det invanda ambulerande systemet. Svårt att få barnen att komma till sockenstugan. Ekblom och hans duktige målarson fortsatte i den allt mer trånga sockenstugan. Vid en Sockenstämma tog man upp frågan om inrättande av skola alltså bygga ett skolhus, men många tyckte att det var obekvämt att ta sig till Stora Härnevi, skulle bli dyrt att avlöna lärare samt bygga skolhus. Om det fanns någon som ville läsa kunde de gott resa till Enköping. Det räckte bra med klockaren insatser och med den lilla sockenstugan. F.d soldaten vid Västmanlands regemente Brunnqvist blev lärare i början av 1800-talet och han bedömdes vara god läsare och duktig på att skriva och även ansågs han kunna ge barnen riktiga begrepp. Han vandrade runt i hemmen och undervisade och var mycket populär.

1802 valdes en ny klockare, Norling han hade den tjänsten i 40 år. Han blev också lärare parallellt med Brunnqvist, Norling hade skola i sockenstugan som också var hans bostad. Han hade alltså tjänst som klockare och inte lärare. 1840 på ålderns höst begärde klockaren tjänstledighet och efterträddes då av C.A Kullgren. Kullgren var son till en inspektör på Skattmansö i Vittinge han var bara 20 år när han kom hit men hade genomgått normalskolan för växelundervisning i Stockholm, och sedan avlade han folkskollärarexamen. Kullgren flyttade in i sockenstugan till en början som vikarie. Han fick 16 skilling /barn/termin samt 20 riksdaler för de obemedlade barnen, alltså de fattiga. Han valdes till lärare vid stämman 1843.

18 juni 1842 stadsfästes skolstadgan, att hålla skola blev ett måste, en ny tid började och svensk skola blev enhetlig. Det gavs ut rekommendationer på vad som skulle läras ut samt började komma läroböcker i olika ämnen. Socknarna fick fem år på sig att ordna fram en permanent enhetskola, vilket visade sig vara en omöjlighet för många socknar. 10 dec 1842 vid sockenstämman dryftades frågan i Härnevi. Förslag om att gå ihop med Frösthult fanns, men nej det blev för stora avstånd. Man beslutade att köra vidare i sockenstugan och det första skolrådet-skolstyrelse valdes. Läraren skulle få bo i sockenstugan och han fick lön beräknades motsvarande värdet av 15 tunnor spannmål. Naturaförmånen var 3 stavrum ved, vinterfoder från tvenne slåttertegar samt bete på klockarjorden.

Vid visitation 1850 visade det sig att en hel del barn fortfarande undervisades hemma, alla tog sig inte till sockenstugan. Växelundervisng var vanligt i hemmen alltså att de äldre lärde de yngre.7 år senare var det 25 barn som olika dagar gick i skola i sockenstugan Härnevi, en ganska liten del då församlingen vid en här tiden hade 405 personer. Nu fick Härnevi påtalat att de måste lösa skolfrågan även för de mindre barnen och skaffa fram en lokal som de kunde använda så alla fick plats. Flickorna behövde inte undervisas i historia, geografi, teckning och naturlära.

1857 lyftes frågan om skolhus i sockenstämman, den från 1790 lilla sockenstugan räckte inte till längre. Nu hade man även fått en ny lag som innebar att man var skyldig att inrätta skola för de små barnen 1858 kom lagen om Småskolan.

1859 begärde sockenmännen att få ta timmer på allmänningen, samt lyfte man 1300 riksdaler från sockenkassan. Sockenkassan bestod av kapital som man fått genom att avyttra sockenmagasinet. Den hade varit tryggheten för härneviborna under många år, genom att ha ett rejält lager av spannmål stod man trygg vid missväxt och andra svårigheter. Man tog nu ner timret från den gamla sockenstugan och sålde det på auktion allt detta blev grundplåt till finansieringen av skolhuset. Läraren Kullgren fick under byggnadstiden flytta in till Tibblin i Stora Härnevi. 1864 på våren började arbetet och man arbetade med gångled, ett strikt schema som fördelade dagsverken och material . Alla fick bidra efter sin bärkraft. På hösten samma år stod huset klart, barnen undervisades på bottenvåningen skolsal, kapprum och en bostad till läraren på två rum och kök .På övre plan bodde vaktmästaren. Skolan var fin och hade både gardiner och tapeter! Nu var man äntligen berättigade till statsbidrag till lärarlönen 53 riksdaler och 16 skilling.

Det ämne man främst läste var förstås kristendom, på lördag förmiddag gick man  igenom bibeltexterna och psalmer inför söndagens predikan. Gudstjänsten var obligatorisk från 9 år. I övrigt var räkning viktigt samt modersmål, läsa, stava, välskrivning. Slöjd infördes 1884 för pojkar och det hade de då på lördag eftermiddag. Flickor fick det 1891. Flickorna behövde inte ha naturlära ( historia, geografi och biologi ). Hösterminen började 1 september och slutade i början på december. Då var det dels för mörkt och kallt för barnen att gå till skolan och även kostsamt att elda i skolsalen. Vårterminen började sedan runt 1 mars och varade fram till midsommar. Skoltid 9-12 matrast och därefter 14-17, sex dagar i veckan.

Schröder ägare av Härnevi Kvarn gav vid invigningen av huset en donation på 200 riksdaler i en fond. ” Då min härvarande kvarnbyggnad nu i det närmaste står färdig och då därunder genom Guds nåd inga olyckor timat, finner jag mig föranlåten att deröver utbringa min tacksamhet och istället för det sedvanliga vid dylika tillfällen uti kalas och vällefnad att glädja mig, aflemnar jag femtio speicie i silver. Fonden skulle användas till fattiga välartade barn. Året därpå uppfördes uthusen på andra sidan landsvägen samt målade man huset. Uthusen fick läraren använda för att hålla djur och förvara livsmedel.

1877 avgick Kullgren från lärartjänsten, Åhlander efterträdde Kullgren. Kullgren fick sedan medalj för lång och trogen tjänst ur hans meritlista kan nämnas, examen vid musikaliska akademin, folkskoleseminariet för normalskola, klockare, barnalärare, vaccinatör, magasinsföreståndare, organist, sockenskrivare, ordf. brandstodskommittén, god man, kommunalstämmans ordf., uppbördskrivare, fornminnesvårdare m.m. Han levde till 1902.

Samma år alltså 1867 inrättade man ett sockenbibliotek. Skolstadgan 1842 uppmanade prästerskapet att ordna med bibliotek.” Syftet är att sprida bildning och upplysning genom tillhandahållandet av böcker, som på ett enkelt och lättfattligt sätt meddela insikt i religiösa och kunskapsämnen, skönlitteratur m.m. Dock må bok, som fram-ställer åsikter, som stå i strid mot evangelisk lära och kan vara sårande för sedvanlighetskänslan ej genom köp eller på annat sätt åt biblioteket förvärvas.” syftet var att sprida bildning och upplysning genom tillhandahållandet av böcker som skulle vara lättfattliga samt meddela kunskaper i religiösa och kunskapsämnen. För att få ihop pengar till inköp av böcker tog man bl.a. kollekt vid husförhör. Redan 1875 fick Härnevi beröm vid visitationen för framgången med biblioteket. 1882 kom en förordning som påtalade att man skulle arbeta för en 6-årig enhetsskola. 1885 erhöll skolan en donation från Anders Andersson Rönna, han skänkte 500 kr, räntan skulle användas till klädespersedlar åt mindre bemedlade barn.

I början på 1900-talet var befolkningen som störst i Härnevi 490 personer och behovet av nytt skolhus var stort. Den befintliga var alldeles för trång. 10 februari 1905 invigdes det nya skolhuset som blev Folkskola och småskola inrättades i det gamla huset. D`Aubigné var komminister i Härnevi ,den siste Biskopen i Härnevi kallade han sig själv.

Han diktade följande  
Må hem och skola städs här samarbeta.
På gammal, god och säker kristlig grund.
Må barnen av föräldrar få veta,
att hålla kärt, uråldrigt fridsförbund.
Må, vad än skolans kunskapsämnen heta,
sund själ hos barnen bo i kropp så sund,
Må släkte efter släkte barn här lära.
Att frukta Gud och kung och hemland ära.

Lärare under åren Småskolan 
Gunhild Johansson 1905-07
Judit Granlund 1907-16
Annie Broström 1917-1959
Folkskolan
P-O Persson 1900-1908
A Rosèn 1908-11
Emil Sjölund 1911-18
Elke 1920-34
G. Geite 1935-

1915 erhöll Härnevi småskola en donation från Hedin. Han var född i Härnevi och bodde här tills han var 30 år. Arbetade på olika platser runt i landet och slutade i Marstand som ståthållare. Hade ett varmt hjärta för sin fädernesocken vilket framgår av korspondansen med min morfarsfar Anders Pettersson. ”Vi är släkt berättar Ulla-Marie och i Valfrid Anderssons familjegårds trädgård finns en ympkvist på ett äppelträd, de äpplena kallades alltid för hedinare.” Han donerade pengar till träskor så barnen kunde byta till torra skor när de satt inne på lektion. De skulle på detta sätt få bättre hälsa. Vidare skänkte han en flagga så att såväl folkskolan och småskolan hade varsin ,samt ett kapital där räntan skulle delas ut till behövande barn. / Efter Valfrid Anderssons anteckningar.

Folkskolan styrdes i början av sockenstämman.
1862 års kommunreform då blev det kyrkan som hade huvudansvaret, men de flesta för-samlingar hade en skolnämnd som skötte allt runt skolan.
1930 nu tog kommunerna över ansvaret.
Härnevi skolas avvecklin
1957 Förslag om nedläggning, behövs 60.000 för att reparera.
1959 Annie Broström avgick ingen ersatte. De små skolbarnen fick gå i Frösthult.
1960 28 elever i åk 5-6
1962 13 elever
1965 25 mars infomöte om nedläggning 7maj tog kommunfullmäktige beslutet
1966 Bygdegårdföreningen bildas och beslutar sig för att ta över Folkskolan, Småskolan övergår i församlingens ägo.

Den första styrelsen
för bygdegårdsföreningen som idag heter Härnevi Föreningsgård. Alla på fotot representerar olika föreningar och verksamheter i Härnevi.