Härnevi har en runsten, den står vid Västeräng i Rotbrunna

En minnessten från övergången mellan heden och kristen tid. Ornamentiken på stenen är enkel men smakfull och består av en slingrande orm med platt huvud,  ett kors med stora avrundade blad. Huvud och stjärt är samman bundna nertill av ett koppel från korset.

Runskriften ska börja läsas från ormens huvud och lyder översatt ”Hjälmdis och Torsten reste denna sten efter Nocke, Erik högg”, dvs. runristaren Erik utförde dekoreringen av stenen genom inhuggningar av bilder och runor. Eriks namn är hugget med lönnrunor vilket är sällsynt i Uppland. Han var verksam på 1050 talet.
En skeppsristning har man hittat i Härnevi den finns på en berghäll som delvis är överväxt med mossa i Rotbrunna. Älvkvarna finns på flera ställen i socknen, de är oftast 5-6 cm breda och några cm. djupa, man kan hitta dem på berghällar men även på lösa stenar. De har använts som offergropar i dödskulturen och för ett magiskt syfte för att skaffa bot mot sjukdomar. Älvkvarns groparna smordes in med  fett och om man hade en slant lades den i gropen. Det finns också flera rösen och högar från den tidigare bebyggelsen. Nivån över havet var då 28 m.

Rotbrunna. Namnet Rotebrun= finns omnämnt redan på 1400 talet och kommer troligen av odling= svedjning,  rote= röja,  brund= brand. dvs. de som bor vid röjningen. Efter laga skifte på 1850 talet har byn fortfarande kvar sin gamla ordning av gårdar. Byn Rotbrunna har därför en unik bebyggelse s.k. ”radby”, dvs. alla bostäder ligger vid sidan om genomfartsvägen. Så såg mellangården ut, för ett antal årsedan, en idyll med välbevarade gårdar, som har mycket snickarglädje och glasverandor. Ett antal nya hus har även tillkommit under senare år.

Mellangården. Lilla fotot, så såg huset ut på1800 talet. Stora s/v fotot är från ca.1950.

Sidobyggnaden kallas “bagarstugan”, och inrymmer idag ett museum och en drängkammare.

Huset är troligen från 1700 talet, där finns fortfarande rester av målningar direkt på lerkliningen. Bertil Lindholm, var en samlare, så det är hans förtjänst att museet finns idag. Tyvärr sover hela huset en “törnrosasömn”, man får väl hoppas att det i framtiden öppnas upp och visas för allmänheten. Säger sonen Rolf.

Rolf Lindholm berättar om gårdsnamn och vilka som bodde här när han växte upp på 1950-talet.
Här th.är branddammen med bryggan och Sörgården i bakgrunden.

Missionshuset: Elin, och Manne Karlsson. Sörgården: Gerda och Gunnar Johansson, Hilding och Aina Pettersson med fyra barn. Berzéns: Alex och Maria Berzén. Målarmästare Ernst Svennson med fru Elin. Mellan och Hemgården: Morfar Karl och mormor Greta Larsson. Mamma Karin och Pappa Bertil Lindholm med 7 barn, varav Rolf är ett i mitten. Ivarpelles: Eva och Ivar Pettersson med fyra barn. Dannviksgården: Tore och Märta Eriksson med fyra barn. Norrgården; Mina och Gunnar Eriksson, August och Britta Lindholm med 2 barn. Skräddarn: Herman Melberg och Ingrid Eriksson och ett barn. Nybygget: Gunborg och Allan Eriksson med 3 barn. Falkens: Anna och Gustav Falk med 1 barn. Holmens Kurva: Mauritz Holm med fru och 3 barn.