JULSÅNGARE, ungdomar från Härnevi Hopp gick med stjärnan några år under 1930 -talet. Bilden är tagen i Godtemplarlokalen 1934. Från vä. Lars-Herman Melberg, Gösta Ström, Harry Sjöström, Karin Larsson (Lindholm), Sven Eriksson, Tore Ahlin, Aina Åhlin, Gertrud Eriksson, Margit( Lantz) Larsson, Linnea Johansson längst fram sitter ”Judas” Birger Karlsson

Stjärngossarnas berättelse annandag jul 1934.

Logen Härnevi Hopps stjärngossar har för andra gången varit ute med stjärnan i annandagsottan och jag tänkte berätta om vad dessa den natten hade för sig. Vi var 6 st. kvar från första gången emedan 3 stjärngossar och Judas gjorde sin debut som sådana. I fråga om besök slogs första årets notering avsevärt.
Här några plock från samtliga gårdar som blev besökta. Sedan vi gjort en generalrepetition å samtliga sånger i lokalen, satte de 9 stjärngossarna med Judas och stjärnan i rörelse. Liksom första gången gjordes första besöket hos Sjöströms, klockan är betydligt över 23.00 när vi stämma upp där. Här komma vi in men som vanligt besvärligt att stå rak, för taket är för lågt. Här bliva vi inte länge. Så fort vi fått litet att läska oss med, går vi mot okända mål och äventyr.
Vi styra färden mot Kyrkby–Torpen, det är mörk över skogen och stjärnan leder oss dåligt. En och annan kommer på fel sida av stigen och går ner sig i vattnet, men snart är vi på det torra igen och kan stämma upp i sången vid Liljas. Vi kommer in och Judas känner sig här som på sin mammas gata. Här bjuds vi på förtjusande läckerheter. Judas går igenom husets alla börsar och bara länsar, men natten är kort. Vi taga farväl av detta hus och tar en lov till Gottfrid Andersson. Där har man tydligen nyss lagt huvudena till ro. Husets fader släpper in oss och i sängen tronar hans trogna maka glad och förnöjd. Den alltid så gästfria husfadern hade nog gärna velat sätta på hurran men nej vi har inte tid och istället ger han oss nötter att knäppa. Ifrån kammaren hörs ljudet av en mild och trevlig skomakare som är hemma på julvisit. Vi sjunga farväl och låter den glade Andersson åter få krypa ned till sin goda hälft.
Så tågar den vitklädda skaran försedd med endast en punkt över Rotbrunna och Rönnaskogen till Rönna. Alla i skaran äro trevliga och ännu har ingen känt sig trött, men ännu är klockan bara drygt 24.00 och mycket återstår. I Rönna ges först signal hos Johanssons, men oj så man kan sova i den gården, stört omöjligt för 9 personer att väcka folket i den gården, ” ja adjö då till nästa gång”.  Även hos gårdens trogna Enström tycks allt vara misslyckat. Trots att vi tar i med fulla strupar, kan ej folket där heller låta sömnen vika. Men Eriksson och hans familj har vaknat av vår sång och äro uppe när vi komma dit. Här taga vi oss ett härligt morgonkaffe och värma våra frusna magar, så fort som detta är gjort tar vi farväl och styra kosan till Spångs. Här lyckas vi långt bättre än första året. Här finner vi både mor och far vid liv och uppe sedan vi komma in, en och annan av den yngre generationen är också på benen. Här bär vårt besök frukt dvs. man bär in frukt i stora korgar och bjuder oss på. Judas lockar även fram en slant från husfadern. Jag tror han var urrig Spång, så där på morgonkröken. Ja här blir vi inte så länge. Hos Lundells klingar vår sång ostörd som det ser ut.

Ja vill folk sova ska de få göra det. Vi hittar på andra utvägar och den följer vi till Rikhard Andersson. Här blev alla tiders besök, vi trodde var och en att vi inte skulle komma in där. Sedan vi sjungit vår sång stod vi länge med andan i halsen och väntade o väntade på att någon skulle öppna. Sent om sider ljusnade det upp från övre våningen, ett fönster öppnades och en gäll dam röst klingar i den lugna natten. Hon ber så vänligt om en sång till det låter ju så vackert, säger hon. Det blev sång igen och så småningom öppnas härligheten för oss väntande. Ja här blev det en verklig njutbar stund med husets fru och hennes söta dotter. Tänk vad de sågo nöjda och lyckliga ut av vårt besök. Tänk vad det gick åt, vad ska husfadern, den store fader Rikhard tänkte. Han låg väl kvar i sin säng, men natten blev förstörd bortåt timmarna, så länge vi voro där. Den ettriga Judas fick nog en bra förstärkning i kassan av vårt besök där. Men det skulle bli slut nu med extra sång för vi glömde sångböckerna hos den beskedliga familjen.
Nästa gång gällde det August Karlsson i samma by, här kommo vi nog lite oväntat. Här passerade husets far och mor revy för oss medan vi sjöng utanför kammarfönstret, man har gardinerna uppe och ljuset tänt och då kan man få se många lustiga poänger när ett omornat folk skall kläda sig fortast möjligt för att komma ut och öppna dörren. Men vi kliver in och i salen bjuds vi på gotter. Sedan vi väntat på husets dotter och son stämma vi upp i vår avskedssång. Ellert i torpet kanske har tandvärk i år också så vi draga förbi där. Vi draga förbi den stora Danskebobacken som man kallar och snart är vi framme vid kyrkvärdens, här släpps vi in denna gång också. Ingeborg är husets älskvärda dotter, glad i hågen, uppe och bjuder oss på gotter. Så kommer även några av husets söner nedför trappan in i köket och åser den granna samlingen, med den svarta pungen som kallas Judas, han får flera slantar här trots att kyrkvärden inte visar sig. Och så blir vårt nästa besök hos våra ordenssyskon i granngården, här är broder Lindvall ner och tar emot oss. Här görs en stunds rast medan vi väntar på kaffet och det kvinnliga inslaget måste även ut och sköta sitt. Här blir Judas ännu svartare, så man blir rädd, särskilt töserna för att komma honom för nära. Man kunde ju bli fläckad för hela natten. Ja så får vi kaffe och Judas får även sitt i sin svarta pung och sedan vi mjukat upp våra ben önska vi farväl. Formen på oss nu kanske inte är i bästa slag, men det går.
Vi går vidare till Härnevigård, här öppnar ingen mindre är kvarnägaren själv dörren åt oss. I köket sjunga vi vårt godermorgon och den gemytliga husfadern blickar så milt åt oss. På golvet tronar en vacker julgran. Men var i jästades nammen är det som fnyser bakom den och så småningom öppnas vägen och man kan urskilja att det är husets jungfru som kommit lite bakom, hon är vaken hon också.  Ja vi får slantar av husfadern och från en trappa upp jular husfaderns broder ner i en präktig nattrock, han kommer barfota och Judas ler åt honom när han får en skärv.  Sedan vi kommer ut dyker Judas ej i ån utan på tvenne av gårdens mjölnardrängar. Han får slantar även där, men gårdens arrendator är då omöjlig att få liv i. Vi sjunga för honom och vår syster Aina vill heller ej visa sig, ja det kanske är lite tokig tid också.
Hand i hand vi kosan styr, att väcka liv i andra hus.
sakta, sakta natten flyr, ej än syns morgons ljus.
I Stora Härnevi besökte vi ställen vi ej voro till tidigare gång. Denna by tycks för oss stjärngossar vara mycket hårdarbetad eller hårdarbetar folket där så de inte kunna väckas till liv en natt. Vi hörde inte ett liv från kammaren vid Edvin Eriksson när vi sjungit där, det var bara att gå vidare. Hos Nilssons gick det bättre, här öppnar husmor för oss. Inne i köket vilar sedan några timmar husets dotter och i kammaren ser vi den leende husfadern. Till honom var ingen annan än Judas in men det räckte nog. Vi får smaka frukt av frun i huset och så är det bara att fortsätta.
Så är turen kommen till Svedberg, han öppnar dörren för oss omedelbart och uppför trappan vi tåga. En pratstund med honom blir det och fruktskålen länsas. Hans fru låter även tala vid sig medan hon ligger. Så var det bra här och vi går vidare till skolgården, även här blir vi hjärtligt mottagna och godsaker fattas inte att bjuda oss på.
Vår nyvorne klockare ser glad ut men lite omornad är han förstås. Så vaken är han att han ger vår svarte kamrat en skärv. Kyrkovaktaren var med hit också, han såg intresserad ut för oss den mannen. Men Arenander intresserar sig inte för oss, han är väl ute i ladugården och ser nya griskultingar födas till denna mörka värld.  Åtminstone blev det aldrig någon ljusstrimma i hans kök eller kammare, men nog hade vi bjudit till. Vi besvärade ej Jansson denna gång utan skulle till Lilla Härnevi nu, Ahlins blev först i denna by. Där vore samtliga vid glatt liv och hos en handlare blir man bjuden på mycket. Sedan allt gått väl i lås efter oss trampa vi vidare till Pastor Blads boning, här var det lite si o så med att vakna men så småningom lyckades det här också. Här släpptes vi in i salen av det kvinnliga inslaget eller väsendet. Här blir vi bjudna på smått o gott men pastorn själv håller sängen kär och stannar kvar i den. Åja det är nog så ibland, ja så gick vi vidare.
Här föll en av oss till föga det var en av de kvinnliga, hon kom att tänka på korna där hemma och eftersom hon brukade mjölka dem, måste hon lämna oss för att uträtta detta. Vi övriga får glömma mjölkningen och gå till Ahlins istället. Här var man uppe när vi kom för de hade också kor som skulle mjölkas, här är vi inne i salen och gåvorna äro här rikliga både lekamligt och slanteligt.  Vi färdas nu till kyrkovärd nr. 2, här går det nu en stund innan man kommer i ordning och öppnar men komma vi väl in blir allt bra, allt vad huset förmår bjuds vi på och här frågar kyrkvärden vad det kostar när vi skola gå. Här hade Judas bara att begära och erhålla anslag. Vi träffas åter där nästa år hoppas vi. Algot och Mina var också uppe när vi väl är där, här känna vi oss mera hemma igen och det blir lite prata av medan vi stoppar i oss av det goda vi bjuds på.
Här fann jag att vi gjorde något i elfte timmen. Förra gången vi besökte Rotbrunna blev numera avlidne Anna Larsson ”Lilla Anna” bortglömd men denna Jul är hon hemma i Prästgården och det gavs ett tillfälle att glädja henne med vår sång, som sagt i elfte timmen hon dog strax efter detta. Men låt oss gå vidare men det ville inte Märta för nu hade mjölkningen kommit för henne också, varför hon i Prästgården lämnade de övriga åt sitt öde.
I Äs är det blott smeden som har den äran att mottaga oss, här är ingen uppe då vi komma dit men man tar emot oss efter en stund och vi bliva här föremål för förplägnad av husets far och mor som nu är morgon pigga, i sängarna ligger tre av familjens yngsta, alla söta och nöjda.
Vi lämnar snart detta hem och i sakta mak skrider nu den trötta skaran till Hagen, där vi snart är i färd med att väcka liv i folket där, med vår sång. Här komma vi ej ifrån kaffet och härlig god choklad. Gårdens far för samtal med oss från sitt viloläge i bädden, men ännu återstår mycket och klockan är redan 07.00 när vi fortsätter vår rastlösa vandring.
Snart är vi vid Ahlins och slå vakt kring deras stuga, här fuskas det visst lite med sjungandet och vi knalla snart inåt där vi träffa våra syskon uppe. Hur gärna Ada än velat ge oss kaffe går det inte, här hade smakat bättre att få krypa in i snarklådorna men sådant fick man blott drömma om. Lite konfektyr måste vi i alla fall taga säger vårt värdfolk och deras vilja i den saken blir uppfylld. Svensson får även en kort visit av oss och ej heller där blir vi tomhänta.
Nu är Berzen nästa offer, där träffa vi ej husmor i samma skick som föregående år, nu är hon klädd och kan på ett värdigt sätt taga emot oss. Återigen bjuds vi på kaffe och ingen har vett att tacka nej. Judas gör ett stort tomrum i Berzéns börs innan han och vi samtliga äro belåtna. Om Berzén var nöjd? Det var han säkert och inte minst hans fru som är så god och glad.
Till Gunnar Johansson kommer vi lagom till frukosten. Nu har Ingegerd mjölkat korna och hon ser ofantligt utschasad ut nu. Här saftas våra strupar och de röksugna mättas med tjocka cigarrer. Även på andra ändan ljuder vår sång, dvs. vi göra ett intåg till bondens svärmor mitt emot i samma hus. Nu är det snart ljusan dag ute och i Larssons blir vi så tvärrandiga som möjligt, men vi bliva välkomna åter.  I Dannviksgården blir också visiten kortvarig. Här kan man se i sanden att man fått vänta på mjölken, den utarmade Märta hann inte med sig riktigt. Det påstås att hon trillat av pallen vid korna flera gånger den morgonen. Vid Eriksson träffas ej många inne men fader Gunnar själv tar emot oss, även här är givmildheten stor och Judas ökar på kassan ett pinnhål.

Hos Falk där vi hamna nästa gång, får vi vin dock ej starkare än att vi står bi av det. Härifrån till skomakarens hemvist, här upprepas det med vin och andra allmosor. Men allt är nu så dunkelt för våra ögon, man känner knapp igen varandra utan kikare och förstoringsglas. Så har vi blott ett ställe kvar och det gäller vår LD, om vi får något av honom är svårt att säga för vi drömmer så fort vi sätter oss. Så lämna vi snart detta hus och vår Judas ser ut som en ny människa med svenskt utseende igen.
Vi samlas snart hos Larssons där vi bjuds på frukost. Sällan har väl vårt värdfolk haft så slöa och jordiga gäster, för med språket var det nog inte mycket som dög något till. En o annan breder potatis på brödet istället för smör osv. Man slumrar till ibland och drömmer om stjärnan och vitklädda gestalter. Någon gång mellan 10-11.00 på fm. görs uppbrott från kalasgården och skaran upplöses för att var o en gå hem till sitt. En del för att sova och en del för att återigen sitta uppe och gäspa samt slumra till för en stund.

Ja så var Julsjungandet åter ett minne, av nämnda natt kan göras ett facit, 35 gårdar blev av stjärngossarna besökta, därav 4 som vi inte blev insläppta hos.

Längsta uppehåll och gemytligaste ställe var Rikhard Anderssons i Rönna, tråkigaste ställe fanns inget. Kortaste besök var hos Bodins i Äs. Trevligaste utanför sjungningen var hos Karlssons i Rönna. Vid alla besök blev ett vänligt mottagande, de som klagade äro i de gårdar som vi inte besök. Skulle kunna tänkas att vid en Julsjungning nästa år dela upp sjungandet i två delar dvs. sjunger i halva socknen nästa år och den andra halvan året därpå.

Om stjärngossarna kan noteras:
att Gösta och Gertrud hade kraftigaste rösterna.
att Linnea och Karin var mest styva att taga in av alla godsaker som bjöds på.
att Ingeborg tog mest slut i konditionen,
att Lars blev hesast
att Harry fann det mest tråkigt på slutet.
att Märta o Sven var mest lugna i stormen
att Judas var utomordentlig på att tigga.

Så får det räcka för den här gången och att vi stjärngossar även
denna gång, drev en god propaganda för logen och för IOGT i övrigt

Alla skötte sig utmärk i den vita dräkten, iklädd med
Godtemplarordens internationella vackra märke.

Skrivet av Karin Larsson, en av stjärngossarna.