Härnevi Sockens centralbygd.
En berättelse om byarna och fornlämningar i Härnevi.

Det dominerande inslaget i landskapet är Äsåsen som är en del av Enköpingsåsen och som löper ut med Enköping-Torstunavägen. Åsen är ca 1 km lång, 400 m bred och 25 m hög och mot öster svagt böjd välformad åsrygg med avrundat krönparti. Mot norr blir åsen allt lägre och smalare. Vid Lilla Härnevi finns ett litet åsparti väster om landsvägen och norr om bebyggelsen. Här är åspartiet svagt välvt och höjer sig endast obetydligt över omgivningen. I övrigt har Äsåsen branta sidor och på sluttningarna finns tydliga strandlinjer, på åsens såväl på östra som västra sidan finns åsgropar. Den största av dessa är Äspuss,en liten ”sjö” vid korsningen av vägarna Enköping-Torstuna och Långtora -Lådö. De första människorna bosatte sig på området redan under yngre stenålder. Inga boplatser är tillsvidare kända, men de talrika lösfynden som består av hela och delar av skafthålsyxor av sten, en kniv och en såg av flinta samt ett sänke, funna i Rotbrunnas marker, vittnar om bebyggelse. Under den följande perioden, bronsåldern, vidgades och intensifierades bebyggelsen i området. Talrika fornlämningar vittnar om en omfattande bronsåldersbebyggelse. Fornlämningarna koncentrerar sig huvudsakligen på tre olika områden: Rotbrunna, Äs och Lilla Härnevi. Intill och söder om vägen Lådö-Långtora vid korsningen till Rotbrunna finns på en fast sten en yxliknande figur och 20 skålgropar. Ca 50 m söder om Rosenlund på en bergrygg finns ytterligare en hällristning bestående av två skepp,en avlång fördjupning och 100 skålgropar. Det finns flera skålgrops förekomster, ett 10-tal skålgropar finns i impedimenten i åkern och hagar sydväst om Rotbrunna by. I anslutning till dessa finns ett gravfält i vilket ingår ett röse och flera runda stensättningar av bronsålderstyp.

I Äs marker finns två koncentration med fornlämningar från bronsåldern. Den ena ligger på västra sidan av Äsåsen och består av 13 skärvstenshögar, 2 stensättningar, ett röse och 2 skålgropsförekomster. Även vid djupplöjning inför anläggandet av en handelsträdgård på norra sidan av Lådö -Långtora vägen påträffades fynd, vilka indikerade grav och boplats från bronsålder. Det andra finns på östra sidan av Torstuna- Enköpingsvägen och även här indikeras bebyggelse av fyra skärvstenshögar och ett 10-tal skålgropar.

Den mest omfattande bronsåldersbebyggelsen finns i Lilla Härnevi. På Härnevi Prästgårds ägor påträffades 1903 ett depåfynd från bronsålderns 5:e period, d.v.s ca . 800 f Kr. Omlindat med läder i ett skadat hängkärl låg en mängd till större delen fragmentariska bronsföremål. Bl.a. en bältekupa, en spjutspets,en holkyxa, fragment av minst 2 armringar, 8 nålar med runda skivformade huvuden, två spiralhuvudnålar, 9 dubbelknappar, glasögonformat spänne, två hjulformiga genombrutna skrammelbleck av brons, bitar av svärd, spjutspets osv. Ca 300 m norr om depåfyndet utfördes en mindre arkeologisk undersökning 1938. Anläggningar som framkom utgjordes av härdar, stenskodda stolphål och hyddliknande konstruktioner samt fynd av bl.a. krukskärvor och lerklining. Boplatsfynden och depåfynden utgör dock bara en liten del av de bronsåldersfornlämningar som finns i Lilla Härnevi. på krönet och sluttningen även liten platå som vetter mot den omfattande slätten ligger 6 skärvstenshögar, ytterligare fem skärvstens högar och en skålgropsförekomst med skålgropar ligger på åkerimpediment och vid skogskanten sydväst om Hembygdsgården.

Under äldre järnåldern utnyttjades i stort sett samma områden som under bronsåldern, men även ny bebyggelse etablerades i Stora Härnevi. Det mest omfattande gravfältet från denna period ligger på norra delen av Äsåsen. Gravfältet består av sammanlagt 40 fornlämningar. Gravformerna utgörs av låga, runda, tresidiga och kvadratiska stensättningar. Några av de 25 runda stensättningarna har klotsten i mitten. Av de 11 kvadratiska stensättningarna bildar fyra en stor kvadrat med resta hörnstenar  vid sammanstötande hörn är stenarna gemensamma. I gravfältets södra och norra kant finns två låga resta stenar.

Även under yngre järnåldern utnyttjades i stort sett samma områden som under de föregående perioderna, men bebyggelsen i Stora Härnevi har blivit mera omfattande.
I Stora Härnevi på östra sidan av vägen mot Härnevi kyrka på moränhöjden som vetter mot dalgången finns två intill varandra liggande gravfält. Gravfälten består av sammanlagt 37 fornlämningar. Gravformerna utgörs av fyra högar och 33 runda stensättningar. Storhögen är 25 m i diameter och 3 m hög – på krönet av Äsåsen vittnar det om områdets betydelse under yngre järnålder.

STORA HÄRNEVI
Stora Härnevis ägor sträcker sig från Danskebo i väster, efter Örsundaån norrut till Vånsjöbro. Dessutom äger byn strax öster om Vånsjöbro ett skifte som tidigare var utpräglad ängsmark. Byn hade dessutom ängsmark öster om byn vid gränsen till Lilla Härnevi. Byskiftets sydvästra delar utgörs av skogsmark som tidigare nyttjats för bl.a. bete. Under l700-talet var även den sydlänta markerna mot Vånsjöbro betesmark. Byn ligger centralt i åkerlandskapet med utskjutande åkerpartier efter ån mot Danskebo och mot Vånsjöbro. Idag har tidigare ängs och betesmarker övergått till åkermark.
I Stora Härnevi ligger Härnevi kyrka uppförd Under l400-talets senare del. Kyrkan uppfördes av gråsten och tegel som putsats och avfärgats i en ljus ton. Kyrkan är mest känd för sina vackra muralmålningar av Albertus Pictor. I koret står ett av landskapets få bevarade medeltida högaltare. Härnevi kyrka tillhör den grupp kyrkor som brukar utpekas som stormanna kyrkor. Klockstapeln är uppförd ca 1720 och brädfodrad 1751.
Mittemot kyrkan finns fortfarande de gamla kyrkstallarna kvar.Stora Härnevi var redan under medeltiden den största byn i socknen. På 1500-talet fanns här sex frälsehemman och två kyrkohemman. Kyrkohemmanen,  prästgården och klockargården var gammal kyrkojord, men tycks inte nyttjats som boställen då Härnevi redan under medeltid var annex till Frösthult. Under 1500-talet tros en kaplanstjänst ha inrättats, men först 1688 löstes boställefrågan genom att det gamla kyrkohemmanet i Lilla Härnevi uppläts. Både ”prästgården” och ”klockaregården” indrogs till kronan och blev sedermera militärboställen.1725 ägde frälset fyra hemman, kronan ägde tre medan endast ett hemman var skatte. Anledningen till frälsets tidiga och långvariga intresse av att behålla gårdarna i byn får sökas i kopplingen till den omfattande kvarndriften där frälset hade stora ekonomiska intressen. Vid tiden för laga skifte på 1860 -talet fanns fortfarande åtta hemman men några hade delats så att det totalt fanns 11 brukningsenheter. Av dessa erhöll sex brukningsenheter utflyttningsskyldighet. Två brukningsenheter ägdes av byggmästare Wiklund som för båda två erhöll utflyttningsskyldighet. En ny gård anlades efter vägen mot Kylsta. Ytterligare en byggmästare Stark, som var ägare till den sk. Osmundkvarnen, erhöll utflytningsskyldighet och flyttade ut till kvarnen, den är numera riven.

Ett av byns hemman ägdes av konstnärsmästaren vid Sala silvergruva, Herr G W Schröder. Schröder skänkte mark vid nuvarande kyrktorpen för uppförande av en ny fattigstuga. Intill samma plats styckades mark av för bostad och odlingslotter åt soldaten nr 140 Herner. Schröder hade redan vid tiden för laga skifte köpt in ett flertal kvarnar längs Örsundaån som han sedan lade ner och under början av 1860-talet ersatte med nuvarande Härnevi kvarn. Även Schröder erhöll genom laga skifte utflyttningsskyldighet och en ny gård anlades invid kvarnen. Laga skifte förde med sig flyttningar och sammanslagningar så att den gamla by tomten väster om byn kom att glesas ur. I stället uppfördes med ekonomiskt stöd av Schröder, småskola strax söder om kyrkan. Den nya skolan blev med tiden för trång och år 1905 invigdes den nya folkskolan, som liksom den äldre skolan, fortfarande finns kvar. Byggnaden är exteriört mycket välbevarad med en rik panelarkitektur och snickarglädje. På den tomt Schröder skänkt uppfördes i år 1875 en ny fattigstuga. En timrad loge inköptes och av det gamla timret byggdes det nya fattighuset. Stora Härnevi utgör fortfarande en mycket enhetlig och välbevarad by med ett flertal kulturhistoriskt värdefulla byggnader och med ett naturskönt läge i det öppna landskapet ner mot Örsundaån. Inom socknen fanns vid 1600-talets slut sju kvarnar därav 3 skatte, 2 frälse och två krono. I mitten av 1700-talet fanns hela åtta kvarnar. Genom köp och sammanslagningar under 1800-talet minskades antalet kvarnar kraftigt och i stället framstod Härnevi kvarn och Vånsjöbro kvarn som de två dominerande i bygden. Båda var dessutom utrustade med sågar. Härnevi kvarn som Schröder lät uppföra på 1860-talet är fortfarande mycket välbevarad och kulturhistoriskt intressant. Byggnaden som vilar på en kraftig stengrund, är uppförd av tegel i kombination med putsade ytor. Kvarnen uppvisar den för den tiden typiska industribyggnadsarkitekturen. I anslutning till kvarnbyggnaden har i östlig riktning en ca 70 meter lång ladugårdslänga uppförts. Byggnaden som till en början uppförts av tegel har sedermera höjts med en våning av trä. Av speciellt intresse är de kvarnstenar som finns inmurade mellan varje port ca 50 cm från marken. Deras funktion är inte med säkerhet bestämd. Cirka 50 meter öster om ladugårdslängan ligger ett äldre timrat bostadshus som tidigare hört till en äldre kvarn på platsen. Byggnaden har två våningar under ett mansardtak. Fasaden har klätts med locklistpanel och taket med tegel. Byggnaden är mycket välbevarad och kulturhistoriskt intressant, på andra sidan ån, mitt för kvarnbyggnaden, ligger sågen och strax väster om den, ett virkeslider. Öster om sågen, längre ner efter ån ligger en äldre delvis timrad lada. Vid vägkorsningen till Härnevi kvarn ligger en till kvarnen hörande magasinsbyggnad. Byggnaden är troligen Härnevis sockenmagasin från 1700-talet. Byggnaden som är uppförd av timmer är mycket välbevarad och kulturhistoriskt värdefull.

LILLA  HÄRNEVI
Lilla Härnevis ägor gränsar i väster med Stora Härnevis och Rotbrunnas ägor och i öster med Grän, och Äs ägor. Större delen av ägorna utgörs idag av åkermark. Tidigare nyttjades emellertid ett mindre område öster om byn och stora delar av marken norr om byn för ängsbruk. Ängsmarken vid Sundet nyttjades då tillsammans med Stora Härnevi. Byns skogsmarker utgörs av ett mindre skifte som gränsar mot Rotbrunna. Under mitten av 1600-talet var skogen så utarmad att ”varken god eller elak” skog fanns att tillgå och betet var mycket dåligt. Byn ligger i Äsåsens längdriktning, som här gör en dykning ner under jorden för att återigen stiga upp vid Vånsjöbro. Genom Lilla Härnevi passerar även den stora vägen mot Enköping som här följer åsens sträckning. Under slutet av medeltiden bestod byn av fem hemman. År 1636 drabbades Lilla Härnevi av en våldsam eldsvåda som ödelade hela byn. Eftersom byns invånare var ute på vårsådd lyckades man inte rädda något av värde. Byns kreatur var samtidigt ute på bete och överlevde därmed katastrofen. Efter eldsvådan byggdes så småningom byn upp men ca. fem generationer senare drabbades byn återigen av eldsvåda. Även denna generation bönder återuppbyggde byn och på 1850-talet lades hela byn i laga skifte. Vid tiden för laga skifte bestod byn av tio brukningsenheter och innehöll såväl komminister boställe som klockarboställe. Fyra av brukningsenheterna erhöll utflyttningsskyldighet till respektive skiften. Två av gårdarna flyttades efter vägen mot kyrkan och en efter vägen mellan Rotbrunna och Äs. En av hemmansägarna fick sina skiften samlade nere vid Vånsjöbro och anlade där en ny gård. Här låg tidigare byns två soldattorp som nu flyttades upp på ägorna. Lilla Härnevi by utgör idag en välbevarad och intressant bymiljö med bebyggelse från i huvudsak 1800-talets senare del. på Lilla Härnevi 5:2 ligger Härnevi gamla komministerboställe. Mangårdsbyggnaden utgörs av en timrad framkammarstuga från 1830-talet. Byggnaden flankeras av en äldre timrad bod. Strax norr om gården ligger en gammal parstuga som flyttats hit som hembygdsgård. På Härnevi 5:1 finns ett enhetligt och välbevarat byggnadsbestånd med bl a ett par bodar av mycket hög ålder.

VÅNSJÖBRO
Vid Vånsjöbro har kvarnar malt sedan medeltiden, på 1600-talet omnämns här en mjölkvarn till en av skattegårdarna i byn. På 1840-talet slogs tre mindre kvarnar uppströms samman med Vånsjöbro kvarn, som byggdes ut till sammanlagt sex kvarnstenar, dessutom fanns en såg ansluten. Redan på 1830-talet anlades också ett garveri på platsen som under 1880-talet byggdes vid med handelsbod och bostäder. Garveriverksamheten upphörde på 1920-talet. Vånsjöbro blev alltmer ett viktigt centrum i bygden med kvarn, såg, garveri och handelsbod. Under början av 1900-talet anlades här även ett mejeri och flera bostäder uppfördes. Under 1900-talet har sedan verksamheterna lagts ner en efter en och idag återstår endast kvarnrörelsen. År 1958 byggdes en ny bro strax ovanför den gamla välvda stenbron och trafiken kom därmed att passera väster om samhället. Vånsjöbro och dess historia är fortfarande mycket tydlig genom de välbevarade byggnaderna och dammanläggningar m m. Kvarnbyggnaden har i sin längdriktning byggts till med slakthus och smedja. Smedjan är ur byggnadsteknisk synvinkel mycket intressant eftersom den är uppförd i korsvirkesteknik med tegel i väggarna. Detta är en för bygden mycket ovanlig byggnadsteknik men lämplig med tanke på eldfaran och dess anslutning till de övriga byggnaderna. I anslutning till kvarnbyggnaden ligger även sågen och öster om kvarnen står ett äldre timrat sädesmagasin. Invid den gamla välvda stenbron ligger f.d. garveriet med den tillbyggda handelsboden och strax norr om denna en mindre byggnad som tillhört slakteri verksamheten. På andra sidan ån ligger f.d. mejeriet med en skorsten som berättar om gångna tider.

ROTBRUNNA
Rotbrunna bys ägor ligger mellan Vårfrukyrkas ägor i söder och Stora Härnevis ägor i norr. Väster om ägorna möter Rönna bys ägor och i öster Lilla Härnevi och Fängebos ägor. Den södra delen av byns ägor består idag till större delen av åkermark. Tidigare utgjordes den södra delen av fälten nedanför vägen mellan Norrby och Äs, av större sammanhängande ängsmarker. Den norra delen av byns ägor utgörs av skogsmark som bla. nyttjats som bete. Under 1500-talet bestod byn av fyra gårdar, en skattegård och tre frälsegårdar. Genom reduktionen på 1680-talet drogs frälsegårdarna in till kronan. Vid tiden för storskifte på l780-talet hade de fyra hemmanen delats upp i över dubbelt så många brukningsenheter. Vid laga skifte, på 1850-talet, erhöll tre av dessa utflyttningsskyldighet ur byn. Två av brukningsenheterna hade samma ägare som slog ihop sina enheter och flyttade ut efter vägen mot Äs. Den tredje gården erlades utflyttningsskyldighet till Bogårdsvreten. Rotbrunna by kom, till skillnad mot många andra byar, att förbli tämligen intakt efter laga skifte. Byn har fortfarande kvar sin radbystruktur och några gårdar har kvar sin uppdelning i man- och fägård. Byn har flera välbevarade och kulturhistoriskt intressanta byggnader, på Rotbrunna 7:1 står en mycket gammal parstuga med en förstukvist dekorerad med den för bygden så typiska uppgående solen. Byggnaden utgör idag en flygel till mangårdsbyggnaden på gården som uppfördes på 1850-talet. Byggnaden har sedan byggts till med en mycket stor glasveranda som gör byggnaden speciellt intressant. Den andra flygelbyggnaden utgörs av en s k fläskbod som på taket har en vindflöjel med årtalet 1758. Den gamla byvägen kantas av lövträd, vilka tidigare nyttjats för fodertäkt. Strax norr om byn leder en mindre väg till kyrkby torpen. Här låg tidigare byns soldattorp.
Härnevi missionsförening, som bildades kring sekelskiftet, höll under åren 1904-1911 sina missionsmöten i Härnevi kvarn. Först år 1915 byggdes ett eget missionshus som invigdes året efter. Byggnaden som uppfördes i anslutning till vägkorsningen söder om Rotbrunna är fortfarande mycket välbevarad och intakt.

RÖNNA – DANSKEBO
Det äldsta fyndet i Rönna är en skafthålsyxa från yngre stenåldern, som påträffats i åkern söder om Rönna by, men sin fasta bebyggelse fick Rönna under bronsålder, troligen redan under den äldsta bronsåldern. Bebyggelsen är lokaliserad på två olika områden ca. 300 m norr och nordöst och ca 800 m väster och sydväst om Rönna. Bebyggelsen väster om byn utgörs av ett boplats- och gravkomplex, som består av 16 skärvstenshögar och en skärvstensvall. Mellan skärvstenshögarna finns röjda ytor. Gravarna  två rösen och en stensättning ligger på krönet av bergshöjden strax norr om boplatslämningarna. Söder om boplatsen finns ett flyttblock s k Bogårdsstenen på vilken finns en hällristning bestående av en kors formad figur, ca 250 skålgropar och fem avlånga fördjupningar. Även bebyggelsen öster om byn utgörs av en boplats och gravkomplex bestående av 12 skärvstenshögar, 2 rösen och 14 runda stensättningar. Mellan dessa fornlämningar finns röjda ytor. I det sist nämnda.området finns även stensträngar med en sammanlagd längd av 115 m. Dessa är lämningar efter hägnader som järnåldersbönderna byggde för att hålla boskapen från åker och äng. Stensträngarna anses generellt tillhöra äldre järnålderns odlingssystem som övergavs vid övergången till yngre järnåldern. I Rönna finns inga fornlämningar som med säkerhet kan dateras till yngre järnålder. Det verkar som om området övergivits när de ekologiska och ekonomiska förutsättningarna förändrat sig. Ett yngre järnålders gravfält finns däremot i Danskebo. Gravfältet ligger på en moränhöjd intill Örsundaån. Den består av en hög (17 m i diameter) och 11 runda stensättningar. Högen och flera av stensättningarna är skadade.

RÖNNA
Rönna bys ägor ligger mellan Brunnbys ägor i väster och Rotbrunnas ägor i öster. De norra delarna av ägorna gränsar till Danskebo och Stora Härnevis ägor och mot söder och sydväst gränsar ägorna mot Bogården och Vårfrukyrkas ägor. Större delen av byns åkermark hänger samman med, det stora åkerlandskapet söder om Rotbrunna och norr om Ekeby. Tidigare nyttjades de sydvästra delarna av åkermarken för ängsbruk. Ägornas norra delar domineras av skogsmark och backar som tidigare nyttjades för bI.a. bete. De gamla fägatorna utnyttjas fortfarande som vägar. Rönna by ligger efter vägen mellan Danskebo och Rotbrunna, strax söder om de fornlämningsrika backarna. Byn som fortfarande har en utpräglad radbystruktur bestod under 1500-talet av endast två gårdar. Gårdarna kallas norr~ och södergården. Under 1700-talet klövs gårdarna i fyra respektive tre brukningsenheter och vid tiden för laga skifte på 1840-talet bestod byn av nio brukningsenheter. Av dessa erhöll fyra av brukningsenheterna utflyttnings skyldighet varför byn kom att glesas ur något. Rönna by har idag kvar sin utpräglade radbystruktur. De flesta av de äldre mangårdsbyggnaderna är sedan länge rivna eller ombyggda. På Härnevi-Rönna 3:1 finns emellertid en äldre välbevarad bebyggelsemiljö med flera gamla knuttimrade ekonomibyggnader, sedermera upphöjda med hjälp av stolpkonstruktioner och brädbelagda. På samma tomt finns ett äldre bostadshus med femdelad plan, uppförd i knuttimrings teknik och klädd med locklistpanel. Byggnaden täcks av ett tegel försett sadeltak. På Härnevi-Rönna 2:2 finns en äldre byggnad innehållande bostad och källarbod uppförd knuttimringsteknik. Byggnaden täcks av ett tegel försett sadeltak. Byggnadens båda ingångar är rikt utformade och ger de gamla spegeldörrarna en fin inramning. Strax innan vägen når Danskebos ägor, ligger det välbevarade Rönna-torp.