Fornminnen
Älvkvarnarna brukar härledas till bronsåldertid. De har magisk innebörd och älvkvarnshällar finns i snart sagt varje by inom Fjärdhundra storkommun. I älvkvarnarna offrade man till älvorna. »Malde eller smorde» och detta oftast med en fet fläsksvål. Efter smörjningen lade man i gropen en knapp, en nål eller en styver. Alltså ett ting med minsta möjliga värde. Genom dessa åtgärder försökte man stå väl med de väsen ”älvorna” som menades behärska den grå vardagen och ha makt att bestämma en arm människas väl och ve.
Oftast smorde man också för sjukdom. Ifall man förtörnat dessa magiska väsen och på så vis ådragit sig krämpor av olika slag, var det naturligtvis alldeles nödvändigt att blidka dem för att få bot. En annan form av offer skedde i de så kallade älv-källorna/offerkällorna. Men vid dessa offer var det nog främst bot vid sjukdom man sökte. En offerkälla skulle rinna mot norr, »där allt ont fanns». Och det man offrade var framför allt penningar (runstycken etc.) och någon gång smycken.
Älvoffer hör inte bara forntiden till. Upp i vår egen tid har man hört talas om sådana. Andra signerier har också ägt rum fram till våra dagar. Underligt nog!
Runstenar restes som minnessten vid väg eller bro. Över död man restes stenar utan inskription, på grav alltså.
Förteckningen över fornfynd i Härnevi är kopierad från Wikipedia