Lilla Härnevi var från början en radby.
Efter branden på 1600 talet, när man fick hjälp att bygga upp nytt, blev avståndet mellan gårdarnas hus och uthus lite längre. Välbevarade gamla bodar finns på Walfrid Anderssons släktgård. Det gamla och det nya boningshuset. Huset där Vera och Birger Karlsson bodde byggdes efter branden 1801.
Alla gårdarna i byn är i privat ägo.
Liten historia om bodarna Lilla Härnevi 1:5
År 1639 utbröt en eldsvåda i Lilla Härnevi. Branden skedde på våren när man var ute för att göra vårsådden så ingen hann rädda något av värde. Men till all lycka var att kreaturen var ute på bete, varför ingen våda drabbade dem. Det var en stor katastrof för byn när elden kom lös i den tättbebyggda byn var det små utsikter att hejda dess framfart.
Kapten Stig Arvidsson bodde i byn och var vid branden hemma på permission från kriget i Tyskland ( hans uniform brann upp ). Arvidsson skrev och ordnade så att Lilla Härneviborna fick 1 års skattefrihet( byn hade då två skattehemman).
Den lilla boden blev förmodligen uppförd direkt efter branden. Den flyttades under laga skifte från hemmanet nr1 som ägdes av Hans Olsson och Olov Hanssons till Norrgården. 1801 utbröt eld i Matts Karlssons brygghus och den spred sig mycket snabbt så nästan alla hus i byn höll på att styka med. Komministerboställets hus blev räddade samt smedjan( Ivar Karlsson) och bodarna på hemmandet 1.5. Efter branden kallade man på kronlänsman Carl Fredrik Vassberg som fungerade som ordförande under förhandlingarna. Tvenne utav bönderna Erik Persson, Anders Jansson och Lars Erson erbjöd sig att med de andra bybornas medgivande bygga sin boningshus och uthus utanför bygatan, deras anhållan blev beviljad. Anders Jansson byggde sina hus på platsen öster om landsvägen, ovanför piltomten, Lars Erson byggde sina hus på den s.k. bobacken ( Ivar karlsson) och Erik Person på platsen som Lindbergs uthus är. Bostaden låg ovanför där logen nu står. Man spred nu ut byn allt för att minska faran vid brand. Efter denna brand erhöll Lilla Härnevi stöd från grann socknarna virke, mat, penningar till uppbyggnaden av byn igen.
1852 begärdes laga skifte av Jan Erik Erson och Jan Jansson.1855 började det genomföras. Under Laga skifte skedde en hel del flyttningar av boningshus och uthus. Den större boden på Lilla Härnevi 1:5 har varit kvarnmagasin i Vånsjöbro, Ingmar Sörmans kvarn nedlagd 1787. Den byttes mot ett bostadshus och flyttades till Lilla Härnevi 1:5 under Laga skifte. Den är troligen byggd i början av 1700-talet.”
Omkring 1925 monterade Walfrid Andersson ner den och flyttade boden fem meter så den kom att ligga intill den mindre boden . Där hade tidigare funnits en ladugård som efter uppförandet av den nya rivits och han ville nu få en vacker gårdsbild med bodarna tillsammans. Texten hämtad från Walfrid Anderssons, Liten byhistoria över Lilla Härnevi, Härnevi socken hopslarvad efter gamla handlingar och urkunder MCML1V
Beskrivning över tillkomsten av brunnen på hemmandet nr 1 på ½ mantal och 4 öresland och 15 penningaland i Lilla Härnevi by ,Härnevi socken, Torstuna Härad, Westerås län Nådens år 1913-14, samt åtskilligt även om andra brunnar i byn.
Lilla Härnevi by har i framforna tider varit vida omkring beryktat för sin totala brist på vatten, byborna hade i vanliga fall icke något annat att vända sig till att få sitt behov av vatten tillfredställt an att vända sig till Äs ”myran” namnet på en liten sjö eller till-källan- belägen nära landsvägen som stryker förbi Äs-Rotbrunna byar till vilken källa väg var undantagen över byns ägor.
Mycket arbete har nedlagts för åtkomsten av vatten men för det mesta utan något resultat men i början av det artonde århundradet toga det upp en brunn gemensamt för hela byn (djup 11 m ) i vilken det lyckades att få vatten tillräckligt för byns behov ( liggen söder om byn). Vid muddringen av ån vid Vånsjöbro 1843 försvann vattnet alldeles. I nämnda brunn blev två personer dödade av ras som inträffade vid upptagning av densamma, en nygift bonde samt en dräng. Som sagt, nu var det åter brist på vatten, men byborna togo åter nya tag, en s.k. brunnsgubbe från Wittinge hämtades, som skulle utse den nya platsen med det rinnande vattnet, sagt och gjort och arbetet började, det var där landsvägen nu stryker fram, mitt för den s.k. brinken vid byns gemensamma grustag. Vid grävningen som hela tiden utfördes i gruslagren, timrades det undan för undan så långt det gick att nedriva detsamma, men vid 10m djup var det omöjligt att fortsätta längre varför brunnen åter igenfylldes. Nu sågs om efter en annan plats, valet stannade vid övra hörnet av Piltomten, invid landsvägen där upptogs en brunn på tolv och en halv meters djup med vattentillgång knappast tillräckligt för bybornas behov och efter tre års tid försvann det alldeles. Nu var således byn åter utan varaktigt vatten, några brunnar som det tillfälligt årsvis var vatten, såsom vid snö-smältningen om vårarna samt vid regnväder fanns vid gårdarna, t.ex. vid Jan Erson (nuvarande Aug. Andersson) samt mellan Per Erson och Erik Andersson (upptagen av dessa båda ) dessa finns ännu kvar.
En ny tid inbröt nu; Laga Skifte verk, detta ställde var och en att ta upp och sköta sig själv. Jan Person upptog brunn på gården för uppsamlandet av s.k. ovanvatten samt Carl Person och Anders Pettersson mellan sina utflyttande gårdar upptogs brunn, men i den stannade icke något vatten kvar, utan måste åter igenfyllas. Det var nedanför vägen, sedan gjordes försök ovanför med bättre resultat. Vid Laga Skifte blev Soldaterna Hernell och Svedberg flyttade från Vånsjöbro till åkerbitarna belägna mot Rotbrunna skillnad, en bit från vägen som gick mellan Härnevi Kyrka och Rotbrunna. Nu måste rotebönderna skaffa vatten platsen utsågs för brunn i skillnaden mellan torpen, det lyckades att få vatten vid sex meters djup i riklig mängd.
Vid utflyttningen av gårdarna blev 1/4 av hemmandet nr.2 flyttat till en plats belägen vid vägen som går förbi Äs-Rotbrunna ägorna, Lars och sedan Aug. Ekblom hämtade allt sitt vatten från den s.k. källan- som var ganska långt belägen från gården- i trettio års tid, i många gånger besvärligt väder, och med mycket tidspillan. Men år 1887 togs en brunn upp fem och en halv meter djup med riklig tillgång på vatten. Av hemmandet nr1 utflyttades 1/6 till en plats belägen vid vägen mellan byn och kyrkan, nuvarande Lustigberg där upptogs även en brunn på gärdet till höger om vägen när man färdas till kyrkan men vattnet varade icke hela året utan det måste anskaffas ofta från annat håll.
År 1888 upptogs en brunn på andra sidan om vägen i närheten av uthusen nio meter djup med riklig tillgång på vatten. Vid de förut nämnda gårdarna nr3 som blev utflyttade åt kyrkan till gjordes åter försök att få vatten. 1890 ,en gubbe kom som var säker på att utse vatten från Stångby, Simtuna (född härnevibo)- plats för brunn utsågs och på tolv meters djup erhölls rikligt med vatten. Samma gubbe hämtades 1893 för att utse plats för brunn på hemmandet nr2 och nr4 i byn, valet stannade för den gamla brunnen, som omnämdes först , i den här skrivelsen, men nu måste en nyare metod tillgripas ,om det skulle gå för sig att komma åt vattnet utan att riva den gamla brunnen , grövre och djupare, en pumpmakare hämtades som slog ner rör varvid det befanns att vattenståndet blott blivit lägre så att blott på några fot, erhöll rikligt med vatten
Sedan blev det vila med brunnsarbetet i byn på 20 år, tills 1913, då hämtade undertecknad ut en s.k. slagruteman från Enköping för att utforska om det skulle kunna finnas möjlighet att få vatten på hemmandet nr1 samt prästgården.”Svensson ”så hette mannen tog en rönnklyka i sina händer samt började sin undersökning. Han gick icke många steg på gården förrän han utropade ” Här är ådern”!! Två platser utmärktes som ”draget” kändes kraftigare på än annars. Det var på gården på hemmandet nr1 sedan gjordes försök vid prästgården men utan resultat. En tid efter ovanskivna händelse hemskaffades rör samt lånades en klave för att vid det ena av de här ovan beskrivna platserna göra försök med nedslagning av rör. Arbetet började samt fortsatte tills vi kom ner till nitton meters djup för att få vattenstånd nedslogs ytterligare en och en halv meter. Att suga upp vattnet från ett sådant djup är enligt förstå sig påare omöjligt varför det måste grävas elva och en halv meter för att få pumpen nersatt så att den kunde fungera vilket var mycket svårt arbete till följd av att ras inträffade under grävningen så att det måste ”plankas” undan för undan. Plankning blev kvar efter murning de som ovannämda sågs ut brunnplats på ängen nedanför piltomten med resultat att vid rörnedslagning erhölls vatten på 8,1 meter.
En tid efter ovan for undertecknad efter den förut nämnda ”Svensson” för att försöka att kunna få vatten även på beteshagen. Han gjorde som gången förut tog en rönnklyka samt gick ut på beteshagen på hemmandet nr1A ,vattendrag anträffades och rörslagning började även på det stället samt fortsatte tills vatten anträffades på 23 meters djup men som vattnet självt går upp i röret 15 meter så går det att pumpa upp vattnet utan grävning med en vanlig sugpump. Även på prästgårdens mark utsågs ” Svenssons brunnsställe” i skogen med resultat att vattnet anträffades på 1 meter.
Lilla Härnevi den 1 juli 1915 Walfrid Andersson